1I dessa dagar, då Han skall kasta eldens olycka öfver eder, hvart viljen J fly, och hvar viljen J blifva säkre? Och när Han utsänder sitt ord emot eder, ären J icke skonade och förskräckte?
2Alla himlakropparne skakas med stor fruktan, och hela jorden skonas, medan den darrar och lider ångest.
3Alla änglar utföra de befallningar, som de erhållit, och äro angelägna att blifva dolde i den stora herrlighetens närvaro, medan jordens barn äro förskräckta och oroade. Men J, syndare, ären för evigt förbannade, för eder skall fred ej vara.
4Frukten icke, J de rättfärdigas själar, utan afbiden med tåligt hopp dagen för eder död i rättfärdighet.
5Sörjen icke derföre, att edra själar med stor vedermöda, med suckan, jämmer och sorg nedstiga uti de dödas boning. I eder lifstid hafva edra kroppar icke emottagit en belöning, som svarar emot eder godhet; men under eder lefnadstid hafva syndare varit till, i förbannelsens och straffets tid.
6Och då J afliden, säga syndare om eder: såsom vi dö, dö de rättfärdige. Hvad gagn hafva de af sina gerningar?
7Se, liksom vi, förgås de i sorg och i mörker. Hvilken fördel hafva de öfver oss? Hädanefter äro vi lika.
8Hvad blir att åtkomma för deras händer, och hvad finna deras ögon att betrakta i evighet? Ty se, de äro döda, och aldrig mer skola de se ljuset.
9Jag säger eder, J syndare, J hafven blifvit mättade med mat och dryck, med menniskorof och byte, med synd, med förvärfvande af rikedom och med åsynen af goda dagar.
10Hafven J icke gifvit akt på de rättfärdiga, huru de sluta sina dagar i fred? ty icke något förtryck är funnet i dem, allt intill dagen af deras död.
11De förgås och äro såsom om de icke voro, medan deras själar nedstiga i bekymmer till de dödas boning.